Ilmastohysteriasta på svenska

[Kim Lindblom]

Ilmastohysteriasta på svenska


NATIONALEKONOMER OM KLIMATHYSTERIN

De två välkända ekonomerna Nils Lundgren (nyss avgången Europaparlamentariker) och Marian Radetzki (nationalekonimiprofessor i Luleå) har i tidskriften Ekonomisk Debatt och på Newsmill gått till angrepp mot den förhärskande klimatdogmen:

Det politiska etablissemanget säger sig betrakta uppgiften att hejda klimatändringarna som mänsklighetens största fråga och är berett att ta enorma kostnader för att lösa uppgiften. Är detta en rimlig satsning? Det tycker inte vi.
Den officiella klimatberättelsen lyder så här:
1. Den pågående globala uppvärmningen är historiskt unik och orsakad av mänskliga utsläpp av växthusgaser.
2. Dramatiska, skadliga effekter för allt liv på jorden kommer att följa av uppvärmningen.
3. Världssamfundet måste därför skyndsamt stoppa dessa utsläpp med hjälp av en genomgripande omläggning av ekonomi och livsstil.

Denna grundsyn på klimatfrågan har alltmer fått karaktären av en religiös sanning som inte får ifrågasättas. I stället för en öppen och förutsättningslös debatt i västerländsk anda om vad vi faktiskt vet och vad som bör göras, har vi fått gammaltestamentliga profeter som predikar bot och bättring. Klimatberättelsen ger stöd för centralplanering, kollektiva lösningar och asketisk livsstil. Jublet är stort bland de politiska grupperingar som tycker illa om materiell konsumtion, individuella livsstilar och fria marknader.

Den officiella uppfattningen är att forskarsamhället har lagt fram de slutgiltiga bevisen och att ett insiktsfullt politiskt etablissemang har förstått. Nu gäller det att övertyga (eller köra över) medborgarna och att handla snabbt. Avvikare stämplas som "förnekare" och den brittiske miljöministern fastslog redan för två år sedan att "debatten om klimatförändringar är över". En grön fatwa har utfärdats!

Trots detta vågar vi oss på att framföra en avvikande uppfattning. Vi menar att varken naturvetenskaplig teori eller empiriska observationer ger tillräckligt underlag för de enorma satsningar som för närvarande planeras och att många av de framställda katastrofhoten saknar stöd i verkligheten. Det är därför en medborgerlig skyldighet att först undersöka och ta ställning till om klimatologer och andra naturvetare faktiskt har levererat ett underlag som kan användas för de gigantiska omläggningar som nu diskuteras.

Låt oss först begrunda vad forskarna faktiskt säger. Politiker och medier framställer arbetsrapporterna från FN:s klimatpanel (IPCC) som en sammanfattning av tusentals eniga forskares arbete. Detta är inte sant. Sant är att tusentals välrenommerade forskare har bidragit med studier, men den grupp som sammanfattar och presenterar slutsatserna för världens beslutsfattare utgörs av ett fyrtiotal forskare plus en mängd byråkrater, de senare utan närmare kunskap i sakfrågan. Texterna nagelfars rad för rad i förhandlingar ända tills totalt samförstånd etablerats. "Innebörden är att allt som står i rapporten har accepterats av alla världens regeringar", konstaterade Rajendra Pachauri, klimatpanelens ordförande, belåtet vid en presskonferens 2007.

Det blir inte mycket utrymme för vare sig vetenskaplig prövning eller politisk debatt med ett sådant upplägg. Den järnhårda låsningen till en enda förklaring förstärks av att forskningsfinansiering och tillsättning av forskartjänster inom klimatvetenskap och angränsande områden allt mera styrs av ett etablissemang som i praktiken kräver uppslutning bakom klimatberättelsen. Det är slående att en stor del av de klimatologer och andra naturvetare som uttrycker skepsis mot denna berättelse är sedan länge väletablerade forskare, ofta professores emeriti, som inte är beroende av forskaretablissemanget.

Enligt vår mening har något gått i grunden snett både inom forskarsamfundet och i samspelet mellan forskarsamfundet och det politiska etablissemanget. Vi kan inte se att klimatologerna verkligen har kommit till en så välgrundad och i någon mening slutgiltig helhetssyn på människans påverkan på jordens klimat och livsbetingelser. Vi kan därför inte heller se att det finns underlag för att ta beslut om en total omläggning av en världsekonomi som är byggd på förbränning av fossila bränslen och därmed betydande utsläpp av växthusgaser. Och vi är verkligen inte ensamma om vår skepsis och förvåning inför det som pågår.

Det är inte bara att det kan visa sig vara ett enormt slöseri med resurser att genomföra djupgående globala förändringar på felaktiga grunder och att vi alla därför förlorar i välstånd. Det kan också visa sig att åtgärderna inte leder till det uttalade syftet, men resulterar i försämrade förhållanden för världens fattiga och därmed till svält, sjukdomar och politisk instabilitet. Den ogenomtänkta och tragiska globala satsningen på biobränslen har redan förvärrat hunger och undernäring bland världens fattiga utan att påtagligt minska klimatutsläppen. Försiktighetsprincipen kräver att vi inte rusar åstad, utan blir mera eftertänksamma och bedömer de fulla konsekvenserna av det vi företar oss...

Varmare i troposfären eller vid jordytan?
Enighet synes råda inom klimatvetenskapen om att en global uppvärmning vållad av stigande halter av växthusgaser i atmosfären ska ge störst temperaturutslag i troposfären (ca 10 km upp i luften, särskilt i den tropiska zonen) och betydligt mindre vid jordytan (Lindzen 2007 och 2008; Singer 2008). Detta förhållande beaktas i klimatpanelens modeller, men observationer visar att det förhåller sig tvärtom i verkligheten. Uppvärmningen är störst vid jordytan...

Klimatet ändrar sig ständigt av naturliga skäl. När Magna Charta undertecknades i Runnymede år 1215 var Europa mycket varmare än idag (Khiliuk och Chillingar 2006; Loehe 2006). Sedan blev det kallare under flera hundra år. 1600-talet brukar kallas lilla istiden. Det var då som Karl X Gustav tågade över Bältens is och det holländska borgerskapet började åka skridsko på kanalerna. Vintermarknader på Themsens is var mycket populära. Efter 1850 har det blivit varmare igen enligt mätningar som gjorts med de instrument som var tillgängliga i början av perioden.

Koldioxidutsläppens ökning blev volymmässigt långt mera omfattande efter andra världskriget, men den globala temperaturen sjönk så påtagligt från krigsslutet fram till 1980 att forskarna fruktade en kommande istid. Sedan blev det en brant uppgång under de påföljande 20 åren. Under 2000-talet har däremot ingen uppvärmning uppmätts. Dessa observationer motsäger modellernas entydiga samband mellan koldioxidhalt och temperatur...

Vi matas regelbundet av media och forskare som söker uppmärksamhet med föreställningen att uppvärmningen leder till fler och hårdare orkaner. Detta har emellertid inget stöd vare sig i observationer eller i vetenskaplig teori. Under 50-årsperioden 1900-1949 träffade 101 orkaner USA:s Atlantkust, varav 39 klassades som särskilt intensiva. Under perioden 1956-2005 hade antalet minskat till 83 respektive 34...

Vi konstaterar följande:

• Det är inte uppenbart att den globala uppvärmningen i övervägande grad beror på människans utsläpp av koldioxid.
• Det är inte uppenbart att den globala uppvärmningen kommer att fortsätta och leda till omfattande klimatförändringar
• Det är inte uppenbart att det klokaste sättet att möta klimatförändringarna är att försöka hejda dem. Mänskligheten lever och överlever idag i klimat som är enormt olika.

Skall vi ändra klimatet eller anpassa oss till det?

Klimatskillnaderna är extrema mellan det arktiska norra Finland, ökenlandskapet i Förenade arabemiraten, det tropiska Singapore, Medelhavsklimatets Italien och norra Australiens ångande djungler. Men i alla dessa områden är människornas livsbetingelser mycket gynnsamma, därför att de lever i stabila och högproduktiva samhällen som har anpassats till det lokala klimatet. Holländarna bebor ett land som ständigt hotats av stigande havsnivå. Trots detta lever de inte som flyktingar i tältläger i Tyskland utan bor kvar i sitt land i ett välstånd som bara överträffas av en handfull nationer i världen, därför att de framgångsrikt anpassat sig till den stigande havsytan.

I Kongos djungler, Uzbekistans karga berg och Västsaharas öknar däremot, är levnadsförhållandena svåra, därför att människorna lever i politiskt instabila, lågproduktiva samhällen som inte kan skapa välstånd och inte kan anpassa bostäder, hälsovård och vattenförsörjning till det rådande klimatet...


lähde: Contra

[kaksinaismoralismirules!]

Tuollaista ei näe Hesarissa eli Pravdassa.

Kriittistä keskustelua on kauan jo ehditty kaivata, mutta vihreät ovat sen yksissätuumin haudanneet ja saaneet muut puolueet jopa mukaan.